Svalkande likgiltighet

28 januari 2010

Katternas hängivenhet när de får den mat de anser sig värda är total, inte en smula blir kvar. Tyvärr finns det ett tydligt samband mellan deras preferenser och priset på kattmaten. Igår morse upptäckte jag att det bara fanns Whiskas hemma, bättre det än ingen blötmat alls, tänkte jag, medveten om risken att de bara skulle peta ut maten på golvet och sen ointresserat gå därifrån.

Katterna är  intresserade åskådare när jag på kvällen torkar bort maten från golvet, blöter upp små intorkade bitar – i bakgrunden radion, där Madeleine von Sivers och Ingrid Stjerna pratar adoption.

Medeleine von Sivers berättar om upplevelsen av en adoptionskurs Ingrid Stjerna ledde. Skräcken att som ensamadopterande gå in i ett rum med bara par, lättnaden över Stjernas gruppindelning: kvinnor för sig, män för sig – och insikten att det ensamma ansvaret också kan underlätta. Flera av kvinnorna berättade att deras män egentligen inte ville adoptera, men …

Och jag tänker på min egen adoptionsutbildning, samma indelning utifrån kön – eller möjligen kursledarens syn på fördelning av likgiltighet respektive intresse. En gammal kommentar från min adoptionskurs fladdrar förbi i minnet, medan katterna godkänner den nya maten och Ingrid Stjerna pratar Haiti: “Jo, jag lovade henne adoption bara vi försökte skaffa barn en vända till” (IVF). Om det blev så att de adopterade hoppas jag att han aldrig någonsin berättar detta för sitt barn.
                                                                                                                                                         
Jag tänker också på Henry Parlands text om villkorslös kärlek och svalkande likgiltighet, tänker att bägge dessa kärleksyttringar måste ha en plats i en förälder, inte bara den villkorslösa kärleken hos den ena och den svalkande likgiltigheten inom den andra, annars kan nog svalkan upplevas som en iskall bristvara, serverad i övermått.
MGA

En mor kom till mig:

säg

vad är det som fattas i min kärlek?

mina barn älskar mig ej

som jag dem.

Jag sade:

likgiltighet,

lite svalkande likgiltighet

fattas i din kärlek

- då gick hon bort

seende mot jorden.

(Henry Parland)

4 svar till “Svalkande likgiltighet”

  1. Frost skriver:

    Likgiltighet!!!

    Smaka på ordet,känn känslan. Är det inte precis detta som kan skrämma skiten ur en adoptivförälder … tanken på ett vuxen främling som känner likgiltighet till sina a-föräldrar.

  2. MGA skriver:

    Tror inte föräldrar funkar så – och det spelar ingen roll om de har adopterat eller har biologiska barn.

    Är man förälder så finns det andra tankar som i så fall skrämmer skiten ur en och som man värjer sig inför, som: tänk om det skulle hända mitt barn något. Det finns en bok med titeln “Restaurang Hemlängtan” där Pearl(mamma) upptäcker att tanken på att förlora sitt enda barn skrämmer henne så mycket att hon i rask takt skaffar ytterligare två. Bara för att upptäcka att det då finns tre gånger så mycket som kan skrämma skiten ur henne.

    Visst kunde jag tänka tanken på eventuell framtida likgiltighet – men det var långt innan jag adopterade. Är man mitt uppe i det där med att vara förälder kan man nog både smaka och känna på ordet likgiltighet utan att associera som du.

    MGA

  3. ab skriver:

    Men den här då! Kvinnor som måste lova sin man att få köpa en ny bil OM de bara går med på att skaffa ett barn till.

  4. MGA skriver:

    Tja, kopplingen sitter väl i bilen.

    MGA


Lämna en kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

You are commenting using your Twitter account. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

You are commenting using your Facebook account. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.