Det är kvinnan i kassan som undrar medan hon fixar till mitt morgonkaffe.
Jag tittar måndagsmorgontrött på henne, öppnar munnen tillräckligt för att låta ett “Nä” slinka ut. Frågar:
“Och själv då?”
“För jävligt”, svarar hon.
Skulle egentligen vilja fortsätta samtalet. Höra om hon som jag tycker att Sahlin var stor i nederlaget. Men kön bakom växer så jag nöjer mig med en stämpel i kaffekortet
Fyra år till med Maud och Jan – och med Sverigedemokrater. Stackars Sverige.
MGA
